Vi åt frukost, tog en dusch och packa ihop våra ryggsäckar för nästa etapp. Vi bodde nära busstationen så en kort promenad dit i regnet, därav keps och luva på huvudet. När vi kom fram hade redan busskuren börjat fyllas med andra med ryggsäck. Dock blev jag lite förvånad över vissas klädval, att åka hit utan riktiga regnkläder förvånade faktiskt. Vi tre var kittade med bra skal och regnkläder.
Den här bussen tog oss till Nikkaluokta där Lee kom med en annan buss från flygplatsen. Hennes resa började i Norge.
Härligt att alla fyra var på plats ihop. Dock blev vi efter noga övervägande bara tre som startade vandringen. Sara valde att flyga helikopter första sträckan för att spara på kroppen för vad som komma skulle.
Jag Karin och Lee stegade iväg, vi började i regn men snart skulle regnet avta så vi kunde lätta på kläderna.
Det är så vackert i den här typen av miljö bara man lyfter blicken från skorna och kollar.
Saras helikopter som flög fram och tillbaka över oss.
En och annan pause fick det bli. Kaffe i naturen är så gott.
Där framme ligger målet med resan, men det är en bit kvar.
Många spånga och mycket sten var det på vägen.
Karin hoppade av stigen för att få till den perfekta bilden, så jag passa på att ta på henne.
Som sagt vi började med skalkläder, tröja och mössa, men vi avsluta i sol, aktivitetsbyxor och kortärmat.
Sara mötte upp oss när vi kom fram <3
hHär är jag väldigt trött i höften efter 2 mil med ryggsäck, men så glad att vara framme på Kebnekaisefjällstation.
Efter att vi lagt in våra saker i vårat rum och tagit en dusch var vi rätt nöjda med att Sara hade handlat middag. Det kanske kan se enkelt ut men det var så gott.
En dag med massa intryck, en för mig rätt kämpig vandring. Svårighetsgraden på vandringen kanske inte var hög men att bära den tunga ryggsäcken hela vägen var rätt jobbigt. Det var svettigt men också jätte trevligt att gå där och snacka och fjällutsikten var det inget fel på.
Det var också många trevliga människor på vägen, några gick vi om och sen gick de om oss och så höll vi på hela vägen. Alla hälsade på varandra vilket kändes trevligt och lite ovant. Ska testa nån gång när man går på stan 😉