Kebnekaise

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Dagen vi skulle göra vårt försök att ta oss upp på toppen av Kebnekaise startade tidigt. Frukosten börjar serveras klockan sex i restaurangen, strax innan var det kö utanför.

När vi ätit frukost, fyllt termosar och vattenflaskor gav vi oss iväg.

Starten går längs med dalen öven en stenig stig. Aktivitetsbyxorna är på här, så sköna. Jag har de här på mig.

Några mindre bäckar ska man korsa.

Sen börjar det gå uppåt, här börjar det bli jobbigt för mig. Mitt flås var inte det bästa.

Uppe på första toppen börjar många vända, vi möter många som var besvikna men också övertygade om att idag var inte deras dag. Det blåser rätt ordentligt och jag har ett lätt illamående av trötthet. Jag och Sara försöker söka lite vindskydd bakom nån större sten och äter en macka för att orka vidare. Vi talar inte med varandra där vi sitter, det blåser för mycket. Här börjar tankarna komma om att jag kanske ska vända neråt. För mig var det avgörande hur Sara ville göra, fortsatte hon så skulle jag hänga på.

Vi mötte upp Karin och Lee som var före oss och tog beslutet att fortsätta. Efter det fanns det inte att vi inte skulle hela vägen upp. Här har vi tagit oss till kaffedalen. Bra kläder är superviktigt när man gör sånt här. Jag hade de här skalkläderna på mig hela resan. Har fortsatt att använda de hemma både på promenad med hunden och när vi kollat på fotbollsmatcher.

Efter en miss I kommunikationen om vilken stuga som Karin och Lee väntade på oss i kom vi fram till toppen ihop. De andra efter en rask språngmarsch. Vi gick in i den nya toppstugan och snörde på oss stigjärnen för att kunna ta oss hela vägen upp. Den dagen vi var där var det enbart is så utan stigjärn hade det inte varit möjligt att ta sig hela vägen upp.

Sara valde att gå upp på glaciären men inte följa med hela vägen upp på istoppen.

Vi tre stegade upp, och känslan när vi väl kommit fram var fantastisk. Även om vi inte fick den fantastiska utsikten så såg man att det var brant ner på sidorna.

När vi lämnade stugan efter att ha ätit lite och druckit varmt så delade vi upp oss och gick i olika takt ner till fjällstationen. Vi kom till toppen ihop och det var planen.

När vi vände ner så släppte flåset för mig, inte allt lika jobbigt ner som upp. Andra kanske slet mer ner pga onda knän men det var aldrig jobbigt för mig. Här kan jag stanna upp och njut av utsikten. Antalet bilder jag tagit på vägen upp är begränsat, påläggen ner har jag många fler.

Jag och min vandringspartner på berget, här är det inte många kvar längs vägen. Vi och en pappa och hans dotter var de vi såg de sista kilometerna. Vilken kämpe den lilla tjejen.

Här ser man tydligt att sikten var klart bättre nere än uppe på topparna.

När vi var nere så kunde vi börja uppskatta blommorna längs leden.

En snabb dusch blev det för oss innan vi fick en så välförtjänt middag i restaurangen.

Nöjda och glad att klara av att ta oss till toppen alla fyra.

Man kan se i min blick att jag här är helt slut.

Middagen var jättegod, tycker vi pricka in en av de bästa de serverade.

Ärtsoppa, nybakat bröd och olika röror.

Fjällröding, rotselleripure, brynt smör, tångrom och pepparrot.

Till efterrätt var det enbärspannacotta med lingon.

En fantastisk dag så här med lite perspektiv och en dröm som gick i upplevelse att få bestiga Kebnekaise.

Så glad att jag klarade av det och att jag fick göra det med precis er Karin, Lee och Sara <3