Jag sitter tyst och lyssnar på klockan som tickar, allt annat är tyst. Alla de andra sover i sina sängar. Jag ser minst tre klockor framför mig här i vardagsrummet, tiden verkar vara viktig här, alla tre visar dock olika tider…. så kanske inte så viktig ändå.
Vi startade inte alls tidigt igår och Eddie hann faktiskt be om att få stanna och äta frukost inan vi svängde av vägen. Vi hade med oss nybakade frallor med stekt ägg eller skinka. Vi har efter ett antal akutstopp efter vägen lärt oss att om vi ska åka bil en bit så fungerar frukost efter vägen bättre för oss.
Sista biten av vägen till färja nummer ett är väldigt krokig och smal och första gångerna jag åkte hit kändes det som det var på liv och död sista biten. Det var SÅ viktigt att komma med just den där färjan som gick nu. Det är varken trevligt att sitta i bilen eller för att inte tala om de stackare som bor efter denna väg där alla kör som de tror de är F1förare. Den här gången pricka vi precis bilfärjan utan att veta när de skulle gå och utan att hetsa, mycket bättre.
Vi stannade på den lilla butiken på ön och handlade mat. Nu kanske inte vår matkasse får ön att behålla sin butik men många bäckar små.
VM final på tv på eftermiddagen och när barnen lagt sig tittade vi på Suits som nu har en säsong till på Netflix.
Idag ska vi bada och kolla in havet.
Chillimarinerad halloumiburgare
