Författare: Stina

Bröllop i minikapell

Min minsta kusin gifte sig med sin Gustav i mitten av september i det minsta kapellet i hela Närke tror jag. Gulligt absolut och just den här dagen var det sol och fint så det gick ingen nöd på oss som följde vigseln utifrån. Vi fick se brudparet innan alla där inne när de gick in. Jag som också har ont i ryggen just nu stod gärna upp.

Vi kanske inte sjöng högst men vi följde med i musiken.

Här kommer de ut nygifta och glada. Så snygg kjol, den vll man jag ha även om jag inte ska gifta mig.

Festen hölls på deras gård där de i sommar jobbat på bra och byggt ett orangeri som middagen serverade i. Min lilla syster <3

De bjöd på välkomstbubbel, skålar med toppade chips och skaldjur när alla anlände.

Pappa plockar på sig av musslorna.

Släkten.

Mamma

Min bror och hans fru Usa.

Kristine odlar blommor och mat på gården, så fint att gå runt och kolla på allt som växte.

Mycket av det som de odlat fanns i menyn som vi serverades. Tillsammans med kött från gården eller från nån närliggande skog skulle jag gissa.

Så fint i orangeriet.

När vi ätit förrätten spelade ett trubadurpar låtar alla kände igen och sjöng med i.

Dansen tog fart i tältet.

Släkten är alltid värst brukar man säga men jag skulle säga släkten är alltid bäst. Maria, Ida och Elin dansade på.

Varmrätten var en färggrann tallrik med massa gott. Kött av olika sorter, potatisar, massa olika grönsaker och såser.

Vackra blommor på borden som dekoration.

Efter middagen var det dj som spelade och ville man ha nått att dricka fanns det mycket i deras egen foodtruck att beställa.

Extra lyxigt när man har en egen chaufför som kommer och hämtar när festen för vår del var slut. Jag tror och hoppas den höll på hela natten.

Tack för att vi fick vara med på er fina dag Kristin och Gustav <3

Kanelbullesockerkaka i långpanna

Kanelbullens dag igår, firade ni? Vi fick kanelbullar på jobbet i fredags men ingen igår. I somras hade vi kiosktjänst i Eddies fotbollslag, då ska man ha med nått hembakat med sig. Baka i långpanna är då alltid smidigt, jag hittade det här receptet på köket.se och det blev så uppskattat. Kanelbullesockerkaka i långpanna är det. 

Kanelbullesockerkaka i långpanna
30 bitar

Sockerkaka
110 g smör, smält
3,5 dl mjölk
1 tsk malen kardemumma
7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
ca 1 krm salt
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl strösocker

Fyllning
100 g smör, smält
1 dl brunt farinsocker (annars hälften farin och hälften strösocker)
1-2 msk malen kanel
2 msk vetemjöl
1 dl pärlsocker (att strö över, kan uteslutas)

Glasyr
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
2-4 msk mjölk

Sätt ugnen på 175 grader, över- och undervärme. Fodra en långpanna (ca 25X35 cm) med bakplåtspapper och ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull på spisen. Tillsätt mjölken och kardemumman och låt stå och svalna.

Sikta vetemjöl, bakpulver, salt och vaniljsocker i en skål och ställ åt sidan.

Vispa ägg och strösocker riktigt vit och pösigt. Tillsätt mjöl och vätska i två omgångar och vänd lätt med en slickepott till en klumpfri tjock smet. Häll smeten i pannan och släta till ytan.

Smält smöret till fyllningen i en kastrull på spisen. Ta bort från plattan och blanda i resten av ingredienserna till fyllningen.

Klicka fyllningen över kakan. Med spetsen av en kniv vänd runt och blanda lätt. Strö eventuellt över pärlsocker.

Grädda kakan i mitten av ugnen ca. 20–25 minuter eller känn med en provsticka så att kakan känns klar. Tiden varierar från ugn till ugn.

Blanda alla ingredienser till glasyren, börja med mindre mängd mjölk och addera vid behov, glasyren ska bli tjockflytande men fortfarande rinnig.

Ringla glasyren över den varma kakan och den kommer att stelna ganska fort.
Servering

Skär kakan i lagom bitar och servera den varm eller rumstempererad.

Förvaras svalt i låda med lock.

Den här dagen var det soligt och fint när vi hade kiosktjänst så det var rätt trevligt, kan ju inget om fotboll egentligen men baka och stå i kiosken kan jag hjälpa till med.

Idag håller vi på och förbereder för Ellas spanska utbytesstudent som kommer och bor hos oss i veckan. Jag kanske ska hoppa ur morgonrocken och ta på mig riktiga kläder så vi inte skrämmer stackarn.

Om ni skulle bjuda på nått klassiskt svenskt till middag, vad skulle ni bjuda på då?

Bröllopsfest på Stora Örebro

I sommar har vi fått haft förmånen att få gå på flera bröllop. Först ut var fina grannarna Emelie och Marcus. De gifte sig på rådhuset med familjen, sen hade de styrt upp en stor fest på Stora Örebro. Smidigt med bara en kort promenad över torget från rådhuset.

Takterassen var fint pyntad och så härligt att kunna sitta ute mitt i sommaren. det var varmt den här dagen.

Stiliga bröllopsparet kom in till festen till love is in the air.

En skål för brudparet.

Det var jättegod mat, en skagentoast till förrätt.

Många fina tal från familj och vänner under eftermiddagen.

Det serverades Biff Rydberg till varmrätt.

Klassiska bröllopsfestlekar. Ante fick låna ut sin sommarsko till Marcus att hålla upp.

En Crème brûlée avslutade middagen. Jag hade ett trevligt bord med personer från flera olika länder och erfarenheter. Älskar att lyssna på historier och upplevelser.

Det bröds på tårta, afrikansk dans och massa annat skoj under festen, en dag att minnas länge.

Tack för en fantastisk bröllopsfest Emelie och Marcus <3

Renskavsgryta

Känslan var att nu var vi tillbaka i civilisationen när vi kom till Nikkaluokta, det fanns vägar och bilar, det hade vi inte sett på ett par dagar. Vi satte oss och tog en fika för att kolla på vad vi skulle göra med dagen. Efter att jag fått hjälp i receptionen med en dator och en liten jobbgrej, och tips på vandringar att göra i närheten så packade vi lilla ryggan och gav oss i väg.

Efter att vi vänt och gått och kollat med helikopterkillarna om vi var på rätt väg så hitta vi starten på vår stig med hjälp av en norskkartapp.

Här var miljön annorlunda mot all sten tidigare i veckan. Grönt och vackert men känslan av att det även kan finnas djur blev mer påtaglig för mig.

Stanna och njuta tycker jag är viktigt inte bara kolla på fötterna och komma fram.

Ja det här med focus kan vara svårt ibland. Men fika utomhus är ändå bra mysigt. När vi satt här på kullen kollade vi upp hur högt det var, ja tydligen tre gånger så högt som kilsbergen HAHA. Ingen kulle alltså men med veckans erfarenheter var det den här dagen en kulle.

Reklambilder för fjällen och Nikkaluokta.

Tillbaka ner på platt mark mötte Sara upp oss vid kapellet.

En högst oklar uppställning vid renhornen, här skattades det en hel del.

En Norrlands guld i solen innan middagen satt rätt bra.

Renskavsgryta med potatispuré, lingon och smak av dijonsenap och örter var en av de bästa middagarna på den här resan.

Vi försökte få till en bils på alla fyra när mannen bakom lee hasta fram till vår räddning och fixade bilden. Såg att ni hade problem, man vill ju hjälpa till sa han. Det tar jag verkligen med mig från den här resan, alla har varit så glada, trevliga och hjälpsamma hela tiden.

Efter middagen var det dags för en sista Bastu och dusch på den här resan. Nu hjälpte handtaget till som kamerastativ. Mikrofiberhanddukar på allihop.

Frukosten på Sarri var jättebra. Efter ett par dagar utan grönt på mackan kändes det lyxigt att både få sallad och gurka. Karin och Lee tog en löparrunda med bad, Sara fixade lite så jag började morgonen med en kopp kaffe och bara kolla på bergen innan de andra anslöt. Precis så jag startar många morgnar även hemma på helgen, minus utsikten då.

Vi lämnade Nikkaloukta med bussen, den här gången åkte vi alla fyra samma buss. Så den svängde in vid flygplatsen och släppte av Lee som flög hem till Norge. Vi fortsatte mot Kiruna.

Vi hoppade av i Nya Kiruna, fick se kyrkans nya placeringen nya stadskärnan. För att släppa släpa på ryggsäcken så lämnade vi in de på turistcentret för en liten peng hela dagen.

Vi åt goda burgare på Annis och hängde lite på biblioteket innan vi tog transferbussen till tågstationen. Tågresan hem gick fint, ett kortare stopp än planerat i boden för att ta in tid men vi sov fint efter det. Kanske lite mindre snack och mer ljudbok, podd eller serie än påläggen upp. Vi känner varandra så väl att vara tysta ihop är också fint.

Tack för en fantastisk resa bästa Karin, Sara och Lee. Så glad att det var just ni som jag fick göra den här resan och äventyret med <3

Vi lämnade i Helikopter

Våra dagar på fjällstationen var över och det var dags att lämna. Vi var några som gärna ville lämna i helikopter, det kändes som extra roligt att få prova. I mitt fall bor jag med en som är höjdrädd så att jag skulle få flyga helikopter på nån familjeresa känns långt bort. Tillslut besluta vi oss alla fyra för det, det fanns mer att se i Nikkaluokta som skulle bli möjligt att hinna med. Men som tidigare dagar startade vi med en ordentlig frukost i Elsas kök.

Vårat rum som vi bodde i låg i Gorni längan, där hade vi det bra.

Förväntansfulla där vi står och väntar. Helikoptern tog 6 personer åt gången och kön var rätt lång . Vi kom tyvärr inte med samma helikopter alla fyra den här gången.

Log hela resan som ändå tog sju minuter, underbart är kort. När vi gick samma sträcka med ryggsäck så tog det sju timmar.

Så kul att få se fjällen och vyerna uppifrån också.

Har man inte tränat nog under resan fanns det vikter att kämpa på med.

Ännu en dröm som gick i upplevelse på den här resan, att få flyga helikopter. Så mycket vi upplevde ihop.

Nästa etapp blev upp på en kulle

Tarfalastugan

Inlägget innehåller annonslänkar för RevolutionRace

Tarfalastugan och forskningsstationen som ligger där uppe blev vår sista vandring från Kebnekaise fjällstation. Vi började dagen med en ordentlig frukost i restaurangen. Jag brukar äta ordentlig frukost men den här resan krävde lite extra med alla dagar med mycket aktivitet. Älskar att äta frukost, det här var mina tallrikar.

Fyra glada och pigga vandrare började dagen i solsken, då var det underställs tröja och aktivitetsbyxor på.

Lite planering och en sista koll på rutten.

Här är jag rätt nöjd, fjällmiljö och en lite lugnare vandring framför oss.

En kort bit in på vår vandring fick vi stanna till och klä på oss kläder för regn.

Mig gick det ingen nöd på, mina skalkläder var helt perfekta här. Tänker att jag ska åka skidor i de lite längre fram på sesongen när man inte vill ha tjocka kläder i backen. Min jacka hittar ni här, men jag kanske behöver även det här i vinter.

Glasögonen jag köpte i Kiruna användes flitigt på den här resan.

Fika är viktigt på vandring. Här har vi satt oss lite i skydd av några större stenar. Vi mötte en tysk kvinna som var frusen och påväg ner som tappat bort sin man på berget. Han skulle gå och ta bilder sa hon, ingen mössa eller vantar enligt henne. Senare mötte vi han, inte alls orolig och han frös inte alls lika mycket som hon, men man ska inte underskatta berget. Ordentliga kläder är ett måste.

Så här kul har man när man är i fjällen med fina vänner.

Min balans skulle behöva jobbas på haha, Sara stod blixt stilla medans jag trilla fram och tillbaka. Snygga var vi vart fall i våra skalkläder.

Vandringen går först upp där det är grönt och fint men går sen över i mer stenigt landskap.

Tarfala forskningsstation.

När vi kom fram till Tarfalastugan var det viss dags att bada igen tyckte Karin och Lee.

De tyckte det var fantastiskt. Cool bild att bada när det är snö runtomkring.

Inne i värmen hade det dykt upp en grupp med vandrare som lagade mat, de hade rivna grönsaker, köttfärs och lagde en wok. Det doftade gott och vår frystorkade mat kändes sådär.

Det var varmt och skönt inne i stugan. Vill man kan man boka in sig för övernattning.

Helikoptern kom och hämtade personal från forskningsstationen.

Vägen tillbaka gick bra, den här vandringen höll vi ihop hela vägen.

Tillbaka på stationen var vi värda en öl.

Och lite telefontid….

Det är många skor och jackor i hallen, bra att ha märkt sina grejer innan man åker hit.

Vi bastade och tog ett dopp i bäcken…. 4 grader var det visst. Ja min min säger allt 😉 vad gör man inte för att få hänga med sina vänner när de går till bäcken.

Kvällens middag var supergod, jag klarade här inte mer frystorkat utan betalade gladeligen 80kr för en påse pasta i kiosken.

Ännu en fin dag i fjällen.

Sov med mössa på

Dagen efter att vi varit uppe på Kebkekaisevalde vi att inte gå upp riktigt lika tidigt, men vi åt frikost innan den stängde. En ordentlig frukost serveras på fjällstationen.

Till lunch åt vi frystorkat som vi lagade i servicehuset. Efter lunchen gjorde jag nått jag väldigt sällan gör, jag gick och la mig och sov. Min kropp var helt slut, jag sov med mössa och kläder under täcket. Sara lyssnade på podd och Karin och Lee tog en kortare promenad till en bro och bada i bäcken. Man ångrar inte ett bad, är deras motto.

Vi satte oss alla fyra i allrummet i stora huset på fjällstationen, vi lyssna på alla som skulle upp på berget nästa dag eller hade gjort ett försök under dagen. Ett glas bubbel för att fira att vi faktiskt klarat av det dagen innan.

Dusch och bastu fick bli dagens aktivitet. till middag blev det varmakoppen, mackor och vatten.

Den här dagen blev inte min mest aktiva men så viktig för att jag skulle kunna komma tillbaka och följa med på utflykter framöver.

Kebnekaise

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Dagen vi skulle göra vårt försök att ta oss upp på toppen av Kebnekaise startade tidigt. Frukosten börjar serveras klockan sex i restaurangen, strax innan var det kö utanför.

När vi ätit frukost, fyllt termosar och vattenflaskor gav vi oss iväg.

Starten går längs med dalen öven en stenig stig. Aktivitetsbyxorna är på här, så sköna. Jag har de här på mig.

Några mindre bäckar ska man korsa.

Sen börjar det gå uppåt, här börjar det bli jobbigt för mig. Mitt flås var inte det bästa.

Uppe på första toppen börjar många vända, vi möter många som var besvikna men också övertygade om att idag var inte deras dag. Det blåser rätt ordentligt och jag har ett lätt illamående av trötthet. Jag och Sara försöker söka lite vindskydd bakom nån större sten och äter en macka för att orka vidare. Vi talar inte med varandra där vi sitter, det blåser för mycket. Här börjar tankarna komma om att jag kanske ska vända neråt. För mig var det avgörande hur Sara ville göra, fortsatte hon så skulle jag hänga på.

Vi mötte upp Karin och Lee som var före oss och tog beslutet att fortsätta. Efter det fanns det inte att vi inte skulle hela vägen upp. Här har vi tagit oss till kaffedalen. Bra kläder är superviktigt när man gör sånt här. Jag hade de här skalkläderna på mig hela resan. Har fortsatt att använda de hemma både på promenad med hunden och när vi kollat på fotbollsmatcher.

Efter en miss I kommunikationen om vilken stuga som Karin och Lee väntade på oss i kom vi fram till toppen ihop. De andra efter en rask språngmarsch. Vi gick in i den nya toppstugan och snörde på oss stigjärnen för att kunna ta oss hela vägen upp. Den dagen vi var där var det enbart is så utan stigjärn hade det inte varit möjligt att ta sig hela vägen upp.

Sara valde att gå upp på glaciären men inte följa med hela vägen upp på istoppen.

Vi tre stegade upp, och känslan när vi väl kommit fram var fantastisk. Även om vi inte fick den fantastiska utsikten så såg man att det var brant ner på sidorna.

När vi lämnade stugan efter att ha ätit lite och druckit varmt så delade vi upp oss och gick i olika takt ner till fjällstationen. Vi kom till toppen ihop och det var planen.

När vi vände ner så släppte flåset för mig, inte allt lika jobbigt ner som upp. Andra kanske slet mer ner pga onda knän men det var aldrig jobbigt för mig. Här kan jag stanna upp och njut av utsikten. Antalet bilder jag tagit på vägen upp är begränsat, påläggen ner har jag många fler.

Jag och min vandringspartner på berget, här är det inte många kvar längs vägen. Vi och en pappa och hans dotter var de vi såg de sista kilometerna. Vilken kämpe den lilla tjejen.

Här ser man tydligt att sikten var klart bättre nere än uppe på topparna.

När vi var nere så kunde vi börja uppskatta blommorna längs leden.

En snabb dusch blev det för oss innan vi fick en så välförtjänt middag i restaurangen.

Nöjda och glad att klara av att ta oss till toppen alla fyra.

Man kan se i min blick att jag här är helt slut.

Middagen var jättegod, tycker vi pricka in en av de bästa de serverade.

Ärtsoppa, nybakat bröd och olika röror.

Fjällröding, rotselleripure, brynt smör, tångrom och pepparrot.

Till efterrätt var det enbärspannacotta med lingon.

En fantastisk dag så här med lite perspektiv och en dröm som gick i upplevelse att få bestiga Kebnekaise.

Så glad att jag klarade av det och att jag fick göra det med precis er Karin, Lee och Sara <3

Mot Nikkaloukta

Vi åt frukost, tog en dusch och packa ihop våra ryggsäckar för nästa etapp. Vi bodde nära busstationen så en kort promenad dit i regnet, därav keps och luva på huvudet. När vi kom fram hade redan busskuren börjat fyllas med andra med ryggsäck. Dock blev jag lite förvånad över vissas klädval, att åka hit utan riktiga regnkläder förvånade faktiskt. Vi tre var kittade med bra skal och regnkläder.

Den här bussen tog oss till Nikkaluokta där Lee kom med en annan buss från flygplatsen. Hennes resa började i Norge.

Härligt att alla fyra var på plats ihop. Dock blev vi efter noga övervägande bara tre som startade vandringen. Sara valde att flyga helikopter första sträckan för att spara på kroppen för vad som komma skulle.

Jag Karin och Lee stegade iväg, vi började i regn men snart skulle regnet avta så vi kunde lätta på kläderna.

Det är så vackert i den här typen av miljö bara man lyfter blicken från skorna och kollar.

Saras helikopter som flög fram och tillbaka över oss.

En och annan pause fick det bli. Kaffe i naturen är så gott.

Där framme ligger målet med resan, men det är en bit kvar.

Många spånga och mycket sten var det på vägen.

Karin hoppade av stigen för att få till den perfekta bilden, så jag passa på att ta på henne.

Som sagt vi började med skalkläder, tröja och mössa, men vi avsluta i sol, aktivitetsbyxor och kortärmat.

Sara mötte upp oss när vi kom fram <3

hHär är jag väldigt trött i höften efter 2 mil med ryggsäck, men så glad att vara framme på Kebnekaisefjällstation.

Efter att vi lagt in våra saker i vårat rum och tagit en dusch var vi rätt nöjda med att Sara hade handlat middag. Det kanske kan se enkelt ut men det var så gott.

En dag med massa intryck, en för mig rätt kämpig vandring. Svårighetsgraden på vandringen kanske inte var hög men att bära den tunga ryggsäcken hela vägen var rätt jobbigt. Det var svettigt men också jätte trevligt att gå där och snacka och fjällutsikten var det inget fel på.

Det var också många trevliga människor på vägen, några gick vi om och sen gick de om oss och så höll vi på hela vägen. Alla hälsade på varandra vilket kändes trevligt och lite ovant. Ska testa nån gång när man går på stan 😉

Mot Kiruna

Taggade som få blev Jag och Karin avsläppta på tågstationen en kväll för en månad sen. Vi har planerat och talat om denna resa ett tag. Det har varit många frågor och ännu mer frågor för oss alla. Sara anslöt även hon i Örebro efter att ha startat sin resa lite tidigare från kusten.

Resan började med sittplats till Stockholm där vi bytte till nattåget med bäddar för oss. Vi satte oss i resturangvagnen en lite stund och kalasade på wienerbröd och skålade in att vi var påväg på äventyr.

Natten var galet varm då det kändes som att värmen spruta ut utan möjlighet att ändra. Vi köpte kaffe och åt mackor med stark mjukost på.

I Boden var det dags att byta tåg igen. Den stationen känner man igen, tyvärr fick jag knappt se nått utan gick bara över perongen till nästa tåg.

Nya sittplatser men samma utsikt för mig. Vi hade så trevligt hela vägen, knappt en tyst stund.

I Gällivare var det lite längre stopp så man kunde kliva av tåget och sträcka på benen och handla i kiosken om man behövde.

Karin och Sara fyllde vattenflaskorna.

Framåt eftermiddagen kom vi fram till Kiruna, som var slutstationen för vår tågresa.

När vi kom fram till Kiruna så regnade det, men det fanns tansferbuss som väntade vid tågstationen för att köra in mot stan. Det här hade vi inte riktigt läst på om så vi trodde först busschauffören var extra snäll och lät oss åka gratis, så nöjda vi var.

Vi la in väskorna och gav oss ut i Kiruna, ett givet stopp var Kyrkan som skulle flyttas. När vi var där var allt förberett för flytten men den stod kvar på sin plats.

Vi kollade in den delen av Kiruna som ska rivas och gränsar till gruvan.

Sen gick för att äta middag på Bertas pizza.

Jag valde en pizza med renkött, man måste ju ändå göra middagen lite lokal. Den var jättegod.

Sara beställde en gratinerad pasta som var supergod och galet varm då den kom till bordet.

Den här skylten som jag såg på vägen till lägenheten ser man inte hemma 😉

Vi kollade in lite butiker på vägen hem. Jag köpte nya solglasögon som kom att användas hela veckan.

Kvällen spenderade vi med att kolla kartor, planera lite, äta snacks, tala om allt och inget. Sen sov vi alla jättebra i vårat boende för natten.

Nästa dag skulle bli en spännande dag, då ansluter även sista deltagaren på vårat äventyr.