Våra dagar på fjällstationen var över och det var dags att lämna. Vi var några som gärna ville lämna i helikopter, det kändes som extra roligt att få prova. I mitt fall bor jag med en som är höjdrädd så att jag skulle få flyga helikopter på nån familjeresa känns långt bort. Tillslut besluta vi oss alla fyra för det, det fanns mer att se i Nikkaluokta som skulle bli möjligt att hinna med. Men som tidigare dagar startade vi med en ordentlig frukost i Elsas kök.
Vårat rum som vi bodde i låg i Gorni längan, där hade vi det bra.
Förväntansfulla där vi står och väntar. Helikoptern tog 6 personer åt gången och kön var rätt lång . Vi kom tyvärr inte med samma helikopter alla fyra den här gången.
Log hela resan som ändå tog sju minuter, underbart är kort. När vi gick samma sträcka med ryggsäck så tog det sju timmar.
Så kul att få se fjällen och vyerna uppifrån också.
Har man inte tränat nog under resan fanns det vikter att kämpa på med.
Ännu en dröm som gick i upplevelse på den här resan, att få flyga helikopter. Så mycket vi upplevde ihop.
Inlägget innehåller annonslänkar för RevolutionRace
Tarfalastugan och forskningsstationen som ligger där uppe blev vår sista vandring från Kebnekaise fjällstation. Vi började dagen med en ordentlig frukost i restaurangen. Jag brukar äta ordentlig frukost men den här resan krävde lite extra med alla dagar med mycket aktivitet. Älskar att äta frukost, det här var mina tallrikar.
Fyra glada och pigga vandrare började dagen i solsken, då var det underställs tröja och aktivitetsbyxor på.
Lite planering och en sista koll på rutten.
Här är jag rätt nöjd, fjällmiljö och en lite lugnare vandring framför oss.
En kort bit in på vår vandring fick vi stanna till och klä på oss kläder för regn.
Mig gick det ingen nöd på, mina skalkläder var helt perfekta här. Tänker att jag ska åka skidor i de lite längre fram på sesongen när man inte vill ha tjocka kläder i backen. Min jacka hittar ni här, men jag kanske behöver även det här i vinter.
Glasögonen jag köpte i Kiruna användes flitigt på den här resan.
Fika är viktigt på vandring. Här har vi satt oss lite i skydd av några större stenar. Vi mötte en tysk kvinna som var frusen och påväg ner som tappat bort sin man på berget. Han skulle gå och ta bilder sa hon, ingen mössa eller vantar enligt henne. Senare mötte vi han, inte alls orolig och han frös inte alls lika mycket som hon, men man ska inte underskatta berget. Ordentliga kläder är ett måste.
Så här kul har man när man är i fjällen med fina vänner.
Min balans skulle behöva jobbas på haha, Sara stod blixt stilla medans jag trilla fram och tillbaka. Snygga var vi vart fall i våra skalkläder.
Vandringen går först upp där det är grönt och fint men går sen över i mer stenigt landskap.
Tarfala forskningsstation.
När vi kom fram till Tarfalastugan var det viss dags att bada igen tyckte Karin och Lee.
De tyckte det var fantastiskt. Cool bild att bada när det är snö runtomkring.
Inne i värmen hade det dykt upp en grupp med vandrare som lagade mat, de hade rivna grönsaker, köttfärs och lagde en wok. Det doftade gott och vår frystorkade mat kändes sådär.
Det var varmt och skönt inne i stugan. Vill man kan man boka in sig för övernattning.
Helikoptern kom och hämtade personal från forskningsstationen.
Vägen tillbaka gick bra, den här vandringen höll vi ihop hela vägen.
Tillbaka på stationen var vi värda en öl.
Och lite telefontid….
Det är många skor och jackor i hallen, bra att ha märkt sina grejer innan man åker hit.
Vi bastade och tog ett dopp i bäcken…. 4 grader var det visst. Ja min min säger allt 😉 vad gör man inte för att få hänga med sina vänner när de går till bäcken.
Kvällens middag var supergod, jag klarade här inte mer frystorkat utan betalade gladeligen 80kr för en påse pasta i kiosken.
Dagen efter att vi varit uppe på Kebkekaisevalde vi att inte gå upp riktigt lika tidigt, men vi åt frikost innan den stängde. En ordentlig frukost serveras på fjällstationen.
Till lunch åt vi frystorkat som vi lagade i servicehuset. Efter lunchen gjorde jag nått jag väldigt sällan gör, jag gick och la mig och sov. Min kropp var helt slut, jag sov med mössa och kläder under täcket. Sara lyssnade på podd och Karin och Lee tog en kortare promenad till en bro och bada i bäcken. Man ångrar inte ett bad, är deras motto.
Vi satte oss alla fyra i allrummet i stora huset på fjällstationen, vi lyssna på alla som skulle upp på berget nästa dag eller hade gjort ett försök under dagen. Ett glas bubbel för att fira att vi faktiskt klarat av det dagen innan.
Dusch och bastu fick bli dagens aktivitet. till middag blev det varmakoppen, mackor och vatten.
Den här dagen blev inte min mest aktiva men så viktig för att jag skulle kunna komma tillbaka och följa med på utflykter framöver.
Dagen vi skulle göra vårt försök att ta oss upp på toppen av Kebnekaise startade tidigt. Frukosten börjar serveras klockan sex i restaurangen, strax innan var det kö utanför.
När vi ätit frukost, fyllt termosar och vattenflaskor gav vi oss iväg.
Starten går längs med dalen öven en stenig stig. Aktivitetsbyxorna är på här, så sköna. Jag har de här på mig.
Några mindre bäckar ska man korsa.
Sen börjar det gå uppåt, här börjar det bli jobbigt för mig. Mitt flås var inte det bästa.
Uppe på första toppen börjar många vända, vi möter många som var besvikna men också övertygade om att idag var inte deras dag. Det blåser rätt ordentligt och jag har ett lätt illamående av trötthet. Jag och Sara försöker söka lite vindskydd bakom nån större sten och äter en macka för att orka vidare. Vi talar inte med varandra där vi sitter, det blåser för mycket. Här börjar tankarna komma om att jag kanske ska vända neråt. För mig var det avgörande hur Sara ville göra, fortsatte hon så skulle jag hänga på.
Vi mötte upp Karin och Lee som var före oss och tog beslutet att fortsätta. Efter det fanns det inte att vi inte skulle hela vägen upp. Här har vi tagit oss till kaffedalen. Bra kläder är superviktigt när man gör sånt här. Jag hade de här skalkläderna på mig hela resan. Har fortsatt att använda de hemma både på promenad med hunden och när vi kollat på fotbollsmatcher.
Efter en miss I kommunikationen om vilken stuga som Karin och Lee väntade på oss i kom vi fram till toppen ihop. De andra efter en rask språngmarsch. Vi gick in i den nya toppstugan och snörde på oss stigjärnen för att kunna ta oss hela vägen upp. Den dagen vi var där var det enbart is så utan stigjärn hade det inte varit möjligt att ta sig hela vägen upp.
Sara valde att gå upp på glaciären men inte följa med hela vägen upp på istoppen.
Vi tre stegade upp, och känslan när vi väl kommit fram var fantastisk. Även om vi inte fick den fantastiska utsikten så såg man att det var brant ner på sidorna.
När vi lämnade stugan efter att ha ätit lite och druckit varmt så delade vi upp oss och gick i olika takt ner till fjällstationen. Vi kom till toppen ihop och det var planen.
När vi vände ner så släppte flåset för mig, inte allt lika jobbigt ner som upp. Andra kanske slet mer ner pga onda knän men det var aldrig jobbigt för mig. Här kan jag stanna upp och njut av utsikten. Antalet bilder jag tagit på vägen upp är begränsat, påläggen ner har jag många fler.
Jag och min vandringspartner på berget, här är det inte många kvar längs vägen. Vi och en pappa och hans dotter var de vi såg de sista kilometerna. Vilken kämpe den lilla tjejen.
Här ser man tydligt att sikten var klart bättre nere än uppe på topparna.
När vi var nere så kunde vi börja uppskatta blommorna längs leden.
En snabb dusch blev det för oss innan vi fick en så välförtjänt middag i restaurangen.
Nöjda och glad att klara av att ta oss till toppen alla fyra.
Man kan se i min blick att jag här är helt slut.
Middagen var jättegod, tycker vi pricka in en av de bästa de serverade.
Ärtsoppa, nybakat bröd och olika röror.
Fjällröding, rotselleripure, brynt smör, tångrom och pepparrot.
Till efterrätt var det enbärspannacotta med lingon.
En fantastisk dag så här med lite perspektiv och en dröm som gick i upplevelse att få bestiga Kebnekaise.
Så glad att jag klarade av det och att jag fick göra det med precis er Karin, Lee och Sara <3
Vi åt frukost, tog en dusch och packa ihop våra ryggsäckar för nästa etapp. Vi bodde nära busstationen så en kort promenad dit i regnet, därav keps och luva på huvudet. När vi kom fram hade redan busskuren börjat fyllas med andra med ryggsäck. Dock blev jag lite förvånad över vissas klädval, att åka hit utan riktiga regnkläder förvånade faktiskt. Vi tre var kittade med bra skal och regnkläder.
Den här bussen tog oss till Nikkaluokta där Lee kom med en annan buss från flygplatsen. Hennes resa började i Norge.
Härligt att alla fyra var på plats ihop. Dock blev vi efter noga övervägande bara tre som startade vandringen. Sara valde att flyga helikopter första sträckan för att spara på kroppen för vad som komma skulle.
Jag Karin och Lee stegade iväg, vi började i regn men snart skulle regnet avta så vi kunde lätta på kläderna.
Det är så vackert i den här typen av miljö bara man lyfter blicken från skorna och kollar.
Saras helikopter som flög fram och tillbaka över oss.
En och annan pause fick det bli. Kaffe i naturen är så gott.
Där framme ligger målet med resan, men det är en bit kvar.
Många spånga och mycket sten var det på vägen.
Karin hoppade av stigen för att få till den perfekta bilden, så jag passa på att ta på henne.
Som sagt vi började med skalkläder, tröja och mössa, men vi avsluta i sol, aktivitetsbyxor och kortärmat.
Sara mötte upp oss när vi kom fram <3
hHär är jag väldigt trött i höften efter 2 mil med ryggsäck, men så glad att vara framme på Kebnekaisefjällstation.
Efter att vi lagt in våra saker i vårat rum och tagit en dusch var vi rätt nöjda med att Sara hade handlat middag. Det kanske kan se enkelt ut men det var så gott.
En dag med massa intryck, en för mig rätt kämpig vandring. Svårighetsgraden på vandringen kanske inte var hög men att bära den tunga ryggsäcken hela vägen var rätt jobbigt. Det var svettigt men också jätte trevligt att gå där och snacka och fjällutsikten var det inget fel på.
Det var också många trevliga människor på vägen, några gick vi om och sen gick de om oss och så höll vi på hela vägen. Alla hälsade på varandra vilket kändes trevligt och lite ovant. Ska testa nån gång när man går på stan 😉
Taggade som få blev Jag och Karin avsläppta på tågstationen en kväll för en månad sen. Vi har planerat och talat om denna resa ett tag. Det har varit många frågor och ännu mer frågor för oss alla. Sara anslöt även hon i Örebro efter att ha startat sin resa lite tidigare från kusten.
Resan började med sittplats till Stockholm där vi bytte till nattåget med bäddar för oss. Vi satte oss i resturangvagnen en lite stund och kalasade på wienerbröd och skålade in att vi var påväg på äventyr.
Natten var galet varm då det kändes som att värmen spruta ut utan möjlighet att ändra. Vi köpte kaffe och åt mackor med stark mjukost på.
I Boden var det dags att byta tåg igen. Den stationen känner man igen, tyvärr fick jag knappt se nått utan gick bara över perongen till nästa tåg.
Nya sittplatser men samma utsikt för mig. Vi hade så trevligt hela vägen, knappt en tyst stund.
I Gällivare var det lite längre stopp så man kunde kliva av tåget och sträcka på benen och handla i kiosken om man behövde.
Karin och Sara fyllde vattenflaskorna.
Framåt eftermiddagen kom vi fram till Kiruna, som var slutstationen för vår tågresa.
När vi kom fram till Kiruna så regnade det, men det fanns tansferbuss som väntade vid tågstationen för att köra in mot stan. Det här hade vi inte riktigt läst på om så vi trodde först busschauffören var extra snäll och lät oss åka gratis, så nöjda vi var.
Vi la in väskorna och gav oss ut i Kiruna, ett givet stopp var Kyrkan som skulle flyttas. När vi var där var allt förberett för flytten men den stod kvar på sin plats.
Vi kollade in den delen av Kiruna som ska rivas och gränsar till gruvan.
Sen gick för att äta middag på Bertas pizza.
Jag valde en pizza med renkött, man måste ju ändå göra middagen lite lokal. Den var jättegod.
Sara beställde en gratinerad pasta som var supergod och galet varm då den kom till bordet.
Den här skylten som jag såg på vägen till lägenheten ser man inte hemma 😉
Vi kollade in lite butiker på vägen hem. Jag köpte nya solglasögon som kom att användas hela veckan.
Kvällen spenderade vi med att kolla kartor, planera lite, äta snacks, tala om allt och inget. Sen sov vi alla jättebra i vårat boende för natten.
Nästa dag skulle bli en spännande dag, då ansluter även sista deltagaren på vårat äventyr.
2003 var vi på Stadion och såg Robbie Williams, det var en så fin kväll på så många sätt. Vi bodde hemma hos Johans mormor och morfar den kvällen och vi har en så fin middag med massa skratt, fast det spilldes vin på duken. Vi fick en peng till taxi när vi skulle hem. Sen var konserten helt fantastisk i mitt minne. I år var det åter dags att gå till Stadion för att kolla in Robbie Williams.
Vi mötte upp Björn och Sofia som också hade köpt biljetter i våras. Drack en drink eller två, prova utsikten från olika takterasser, kollade med chatgpt hur vi kommer se ut om 30 år 😉 blir det såhär får man vara nöjd.
Vi åt middag på Scarpetta på drottninggatan. Fick ett jättebra bord ut mot gatan så man kunde kolla på folk samtidigt som man åt.
Vi delade på lite förrätter. En plocktallrik och en burrata, så lite av varje.
Glatt gäng och peppade på konsert.
Till huvudrätt åt tre av oss tryffelpasta, den här var magisk. Älskar tryffel.
Vi tog en uber till stadion då tiden lite sprang ifrån oss. Vi tog plats på samma sida som 2003, kändes så bra och bekant.
Sen klev han in.
Det var många låtar man kände igen och nån ny.
Robbie har blivit äldre och lite gråare men det har hans publik också. Två timmar gick så snabbt och vips var han borta efter att ha firat sin bröllopsdag på Stadion med oss.
Vi var inte riktigt redo att gå till hotellet, utan tog ett glas bubbel på hotell Kung Carl, och avslutade med mat på max innan vi gick och la oss på Scandic.
Grillade musslor är så gott och något vi gjort flera gånger tidigare. Den här gången var det Emma och Andreas som var hemma hos oss en kväll. Vi serverade musslorna som en förrätt med bröd och aioli.
Grillade blåmusslor 1 nät färska blåmusslor 1 st citron zest och saft olivolja 1 näve bladpersilja, sköljd och hackad Skvätt vitt vin vitlöksklyfta 1 färsk röd chili två -fyra nypor flingsalt nymald svartpeppar pudra över paprikapulver
Tvätta och borsta musslorna. Kasta alla som har trasigt skal eller som inte stänger sig när man knackar på dem. Fyll en stor skål med kallt vatten, häll i en ordentlig näve salt och musslorna.
Musslorna kommer då att spotta ur sig sanden, som kommer att lägga sig i botten. Låt ligga i ca 30 min.
Lägg musslorna på en grillplåt, toppa med kryddorna och grilla sedan tills alla öppnat sig och är tillagade, det går snabbt på grillen. Så fort musslorna är klara, servera dem direkt och njut ihop med en bit bröd och aioli till.
Vi hade även krustader med jalapenoost och vårrullar så det fanns nått som passa alla.
Varmrätten blev en nudelsallad med asiatiska smaker och till det gillat kött. Massa gott och en jättetrevlig kväll.
Vi ses kanske inte så ofta men då vi väl tar oss tid har vi alltid väldigt trevligt ihop. På sommaren är vi bättre på att njuta av varje kväll oavsett om man är ledig eller inte, nu är det snart höst men vi får försöka ta med det in i hösten och använda all tid man ändå har.
Vi har de senaste åren firat Midsommar hemma på vår gata. Ibland har vi gått runt. I år var vi hemma hos Emelie och Marcus. Det var gamla vänner och deras nya vänner och deras vänner som var med. Vi delade upp mat och dryck mellan oss så alla bidrog, skönt och roligt att prova nytt. Riis hade med en rabarbermargarita om jag inte minns fel och en Midsommarstång som tilltugg när vi startade.
Sen blev det klassisk Midsommarmat och buffe med massa gott. Vi hade med västerbottenpaj, ägghalvor, prinskorv, sill och gubbröra. Brände alltid pajen innan jag börja vira in den i folie redan från början och sen ta av på slutet för lite färg.
Grillad lax, ostar, chark, sallad, bröd, köttbullar, Jansson och omelett. Ja det fans nått för alla.
Skölj filéerna i kallt vatten och skär dem i bitar. Koka en lag av ättikssprit, vatten, socker, krossad vitpeppar, krossad kryddpeppar, lagerblad och kryddnejlikor.
Låt lagen svalna till kylskåpskall temperatur. Varva sillen med skivad rödlök och morot och häll på lagen.
Låt den inlagda sillen stå och dra i 1-2 dygn.
Personligen gillar jag sillen bäst på Midsommar, kanske syns på min tallrik.
Emelie hade varit ute och plockat blommor att dekorera bordet med, så fint.
Kan man kanske fåen köttbulle?
Det bjöds på Frozen aperol.
Vuxna barn hängde med oss medans mindre barn spela fotboll. Att de talade olika förstaspråk stoppade de inte alls. Så häftigt att de är så bra på engelska så tidigt som man är numera.
Vi spelade brännboll allihop, det var inte igår jag gjorde det. Alla mammor på festen tog en tjusig och rolig bild.
Vi bjöd på en hallonsour med västerbottenfyllda krustader och lite löjrom.
Festen fortsatte hela kvällen med jordgubbar och glass som avslutning på en fantastisk Midsommarafton. Tack alla som var med både nya och gamla vänner.
Jag ligger lite efter jag vet, har svårt att fokusera på två saker samtidigt men resten av sommaren kommer. Har massa kul att berätta om.
Vilken överraskning det blev för Emelie i början av sommaren när vi alla stod där innanför dörren hos Katarina. Välkommen till din möhippa Emelie.
Det fanns stora fruktfat framdukade.
Emelie har gillat att fika, så en kakbuffe med 7 sorters kakor som olika personer bakat fanns uppdukat. Mitt bidrag Wienerstänger kom från den klassiska boken sju sorters kakor av Birgitta.
Wienerstänger 125 g smör 75 g strösocker 1 ägg 220 g vetemjöl 2 g bakpulver [0,5 tsk] sylt
Glasyr 1 dl florsocker 1 msk vatten
Sätt ugnen på 200 grader, över- och undervärme, eller 175 grader varmluft.
Blanda smör, socker, ägg, mjöl och bakpulver till en smidig deg, arbeta inte för mycket.
Rulla ut till längder, 2 stycken, på smord plåt eller bakplåtspapper.
Platta till lite och gör ett dike i mitten av längderna. Spritsa eller lägg i sylt i diket.
Grädda 15-20 minuter, de ska inte få mycket färg.
Blanda samman florsocker och vatten och lägg på glasyr.
Skär kakorna i lagom stora bitar på snedden.
Fina fina Emelie bland de snällaste jag känner.
Nästa punkt för dagen var vinprovning, extra kul att det var just Jennifer som höll i provningen. Hon var min bästa kompis storasyster när jag var liten. Jag har inte träffat henne på många år, så extra kul att det var just hon.
Vi fick smaka, gissa smaka igen och blev upplysta om massa saker om vin och dess historia. Jätteintressant.
Efter det packade vi ner våra grejer och begav oss vidare till Cissi som var värd för kvällen.
Cissi bor i en jättefin lägenhet centralt på stan. Hon kan det där med detaljer.
Den blivande bruden fick svara på frågor om vart hon träffat Marcus om vem som tog första steget och även beskriva hur hon känner alla oss som var med på möhippan. Jättemysigt inslag på dagen.
Det dukades upp buffe med chark, ost och frukt och serverades paj som några hade bakat.
Så kul att få smaka nya pajer, annars kanske man har nån som man alltid gör men när andra bakar blir det helt ny smak.
Massa gott och jättemysig dag och flera nya bekantskaper och fina samtal. Fick tips på en takbar i Stockholm jag borde kolla in också. När klockan blev sent tog jag, Vickan med oss Emelie hem. Så trevligt att hinna träffa många av de som kommer på bröllopet.
Idag är dagen som vi väntat på och ses vi igen. Idag gifter de sig så nu är det dags att snygga till sig och fira att Emelie och Marcus äntligen gifter sig.
